Vid morgonstund jag skådade på bergets rygg
En fåra röd som hjärteblod
Djupt jag såg den falla
In i dunklet av bergets rot
Vid solnedgång jag skådade på bergets rygg
Nu som lågor de dansa
I sommarnatten, barnen av hällens stam
In mot dunklet av bergets rot
Modigt jag klängde vid fårans gap
Snart sänktes jag mot mörkrets sköte
Fornfäders sång i djupet lät
I minnet fann jag då
En sång jag aldrig sjungit förr
Från mina läppar, från mina bringa den eka
Den sång jag aldrig sjungit förr
Vid morgonstund jag skådade i grottans valv
En skymt av vinterns vita ljus
Då steg jag med hast
Ur dunklet av bergets rot
Vid solnedgång jag skådade på marken kall
Snöns och isens täcke
Då blott en stund jag sjungit
Med folket av bergets rot
[English translation:]
[Under The Mountain’s Roots]
In the early morning I beheld on the mountain ridge
A furrow, red as heart blood
I saw it descend deep
Into the darkness of the mountain’s roots
In time of sundown I beheld on the mountain
Now like flames they dance
In the summer night, children of tribe of the rocks
Into the darkness of the mountain’s roots
Bravely I clinged onto the furrow’s abyss
Soon I fell into the home of darkness
The song of ancient fathers was heard there
From memories I found then
A song I had never sang before
From my lips, from my chest an echo
The song I had never sang before
In the early morning I beheld on the cave’s ceiling
A glimpse of winter’s white shining
Then I stepped with haste
From the darkness of the mountain’s roots
In time of sundown I witnessed on the cold land
A cover of snow and ice
There I sang for a mere moment
With the people of the mountain’s roots