Fylgians Dans
by MÅnegarm· from Havets Vargar
Stjärnbeklädda djup
ovan nyfallen snö
en öde vind
drar sakta bi...
Lägger sig sakta
över det kalla
kristallhavets
eviga töcken...
En sista vandring
åstad fram i natten
över den frusna marken
genom råets rike...
Dessa sollösa timmar i ensamhet
i skuggan av mitt inre
under månars full
dessa sollösa timmar i ensamhet
min kropp blir mitt inre
träder i fylgians hamn
följer i dess dans
Dränkt av de silverne tårar
som faller om natten
väcker en del av mig
som dväljs i tystnad
likt en gäckande skugga
i själens väv...